GÄSTKRÖNIKA: Håkan Bogg
Publicerad: 2022-12-07
Den som en gång varit en del av ett lag vet vad jag menar när jag säger att det finns ingen plats på jorden som kan ersätta luften i ett omklädningsrum. Den går att ta på vare sig det är glädje och eufori eller frustration och besvikelse. Himmel eller helvete och allt där emellan.

Att vara i hetluften och andas den gör något med en som är väldigt, väldigt svårt att ersätta utanför isen. Det är nog därför många som avslutat sin karriär som aktiv spelare ändå blir kvar i föreningslivet.

Så var det för mig. Jag testade att plugga på högskolan när jag som 26-åring tyckte att jag inte längre utvecklades som spelare. Det höll väl i sisådär en och en halv månad. Sedan längtade jag tillbaka. Jag pluggade ekonomi och handel och hade en idé om att hitta ett företagande som ändå kretsade kring sport.

Men när värdens snabbaste nummer 19, Mats Grötting, frågade om jag ville börja spela med Mora IK igen så var det enkelt att säga ja. Det blev 10 år till där jag fick uppleva både att gå upp i Elitserien och att trilla ur… Himmel och helvete alltså och det var alldeles, alldeles underbart och fruktansvärt.

Att få uppleva dessa känslor ger ett adrenalin som är svårt att leva utan. Att vara del av en stark grupp med personligheter som är olika med alla drar åt samma håll, att dela glädje och sorg svetsar ihop ett lag som tillsammans når delmål efter delmål under en lång säsong. Jag har svårt att se att någon arbetsplats utanför ishallen kan erbjuda just detta. Jag tror ingen annan arbetsplats kan ens komma i närheten av det.

Det som händer i ett omklädningsrum är det som sedan gör att man klarar av att vinna de stora matcherna. Samhörigheten och att vi gör allt tillsammans är så speciell och jag älskar just detta.

Visst, det är en sak att vara spelare, en annan att var materialare. Men att få vara materialare är en ynnest, för då är man fortfarande en del av ett lag. När jag fick frågan om att bli materialare tvekade jag inte en sekund. Redan som spelare var jag intresserad av just hur man kan förbättra genom att ändra detaljer i utrustningen.

Har man som jag varit med och tagit klivet upp, fått uppleva euforin när man gått i mål, ja då vill man uppleva det igen.

Jag är så oerhört glad och tacksam för att få vara kvar i sportens värld och varje dag jag kliver in i hallen, känner den där speciella doften som andra kanske skulle uppleva som motbjudande, så andas jag. Då lever jag och jag gör det tillsammans med ett fantastiskt gäng!

Tillsammans med er som finns på läktaren ska vi jobba, slita och kriga mot målet att en dag få ta steget upp igen. Och eftersom jag också är hockeypappa så får jag, precis som min pappa en gång fick, vara med att bygga framtiden för hockeyn i Mora.

Håkan Bogg