Under årens lopp har vi sett klubbar med stora muskler och tradition få lämna SHL och bli kvar i hockeyallsvenskan. MoDo och AIK är bara två lag av många som försökt göra äventyret i hockeyallsvenskan så kort som möjligt – men utan att lyckas. Nu är det HV:s tur att göra resan. Klubben blev svenska mästare så sent som 2017, men darrade betänkligt förra säsongen och ramlade ner ett steg i seriehierarkin, efter ett nervpirrande avgörande mot en annan storklubb, Brynäs.
Jönköpingslaget har fått behålla flera spetsspelare från ifjol, och har i mitt tycke värvat klokt och förnuftigt. Spets och rutin har blandats upp med spelare från hockeyallsvenskan som kan förbereda de andra spelarna på vad som väntar en sen kväll i en sliten ishall i Ljungby eller Kristianstad.
Laget har också valt att möta många lag från allsvenskan under försäsongen. Tränaren Tommy Samuelsson pratade om det medvetna valet på hockeyallsvenskans upptakt, och tryckte på att det också var ett sätt för honom att få en bättre koll på de allsvenska lagens status.
HV kommer alltså väl förberett. Nu tror jag inte att HV kommer att varken vinna grundserie eller slutspel utan problem. De flesta av lagen i hockeyallsvenskan är alldeles för bra för att detta skulle kunna ske, och HV är laget alla vill slå.
För många av lagen – om inte alla – kommer just mötena med Smålandslaget att vara den där extra kryddan, där hemmalagets supporters sluter upp till sista plats för att heja fram sitt lag mot storklubben som stoltserar i gult och blått. HV 71 får ändå mitt tips att ta hem seriesegern.
Bakom Jönköpingslaget ser det öppnare och tuffare ut. Jag ser sju lag som alla aspirerar på att kunna bli topp-3. BIK Karlskoga tillhör alltid toppen och Björklöven har inte heller sänkt på sina ambitioner. AIK har byggt om laget igen och känns intressanta, Västerås har plockat in några rutinerade toppnamn och Modo och Södertälje går inte heller att räkna bort.
Än Mora då? En plats bland de åtta bästa blir det utan tvekan, och i mitt tips inför säsongen placerar jag laget på en sjätte plats. Lite blygsamt kanske många tycker efter en fjolårssäsong vars slutdel mest gick i dur.
Men jag tycker ändå att försäsongen fört med sig några frågetecken som gör att jag inte placerar laget högre än så. Ser man till träningsmatcherna är det väl bara insatsen i segermatchen mot Björklöven i SCA-cupen, som gett sken om att laget kan vara ett lag för det yppersta toppskiktet.
Insatserna mot division 1-lagen har haft mer att önska och kan väl egentligen kategoriseras som bottennapp för att prata klarspråk. Kommer den unga backsidan att stå pall när allvaret infinner sig? Kan verkligen Mora hitta ett lika framgångsrikt power play-spel som ifjol? Det är också viktiga och avgörande frågeställningar jag bär med mig.
Ludvig Larsson, Oskar Stål Lyrenäs och Oscar Eklind är tunga spelarförluster som inte är lätta att ersätta. Jag tycker förvisso att forwardsförvärven, tänkta ersättare, ser intressanta ut, men det är stora kostymer som ska fyllas upp.
På något vis känns det ändå som att resan för laget kan bli liknande den ifjol. Alltså att laget utvecklas och blir allt bättre ju längre serien går.
Inte mig emot – det är i slutet av säsongen som allt avgörs. Men det blir en nervpirrande inledning på serien…
