Vi hockeysupportrar är ett tålmodigt släkte. Precis när ens klubb (vi kan kalla den för Mora IK) har medvind dyker det upp något som sätter käppar i hjulet. Det kan vara hjärnskakningar, spelare eller tränare som inte gör jobbet, en oväntad degradering eller sponsorer som minskar sitt engagemang. Det kan rentav vara en pandemi.
Gemensamt för när detta inträffar är att det behövs deg. Flis. Pengar. Inte bara för att få ihop ett slagkraftigt A-lag utan för att kunna driva hela klubben. För om det är någonting jag har lärt mig i mina kontakter med Mora IK de senaste åren – om jag nu till äventyrs inte redan visste det – är hur betydelsefull klubben är för hela regionen. Det allsvenska herrlaget är liksom bara grädden på moset.
Som privatperson bosatt i Stockholm men med hjärtat i Mora vill jag förstås stötta klubben så mycket jag kan, både ekonomiskt och på andra sätt. Och det mest självklara sättet är att bli medlem. Medlemskapet innebär en del förmåner: rabatt i souvenirbutiken, inbjudan till medlemsfesten, förtur till vissa matcher, rösträtt vid årsmötet och en del annat godis.
Men om vi ska vara ärliga bryr jag mig inte så mycket om de bitarna. För mig handlar det framför allt om att stötta en klubb, som gör det möjligt för barn och ungdomar att idrotta och som är en samlingsplats för hela Ovansiljan.
Jag vet också hur mycket det betyder för klubben att ha ett stort antal medlemmar. Och då syftar jag inte i första hand på de 320 kronorna som Mora IK får in. Många medlemmar betyder stora muskler och är ett viktigt statement mot omvärlden. Det är ett sätt att visa sponsorer, media och beslutsfattare att Mora IK har ett starkt stöd och är en klubb att räkna med.
Mora IKs allsvenska publiksnitt låg på drygt 2 900 personer ifjol, Facebookgruppen ”Mora IK – För alltid” har nästan 3 500 medlemmar och klubbens egen Facebooksida har knappt 10 000 följare. Ändå har Mora IK bara 2 250 medlemmar, vilket jag faktiskt tycker är lite konstigt.
Var och en stöttar förstås klubben på sitt eget sätt – jag tycker genuint illa om när supportrar försöker skuldbelägga varandra för att någon inte vill eller kan bidra till olika kampanjer. De flesta av oss gör ju så gott vi kan efter vilja och förmåga. Men att bli medlem känns som ett ganska givet första steg. Det är liksom basic. En hygienfaktor, som det brukar heta på direktörsspråk.
Så mitt tips till dig som funderar på att slanta upp några hundralappar för en virtuell sittplatsbiljett eller sponsra en spelare: lös ett medlemskort istället. Sedan ser du förstås till att köpa den där sittplatsbiljetten ändå…
/Krister Insulander
