Jag går in på min sista vecka som tillförordnad klubbdirektör och vilken vecka sedan!

Stundtals har stämningen varit så hög att jag slungats tillbaka i tiden till slutspelsmatcher där jag själv var på isen och lyftes fram av publiken…

Nu är det väl inte längre någon som tvivlar på uttrycket att publiken är den sjätte spelaren…

Det är fantastiskt kul att vara publik en sådan kväll som i lördags även om det också är väldigt, väldigt jobbigt med fem perioder. Jag tror alla kan skriva under på att de fick valuta för biljettpengen. Hett, tätt och intensivt spel på isen där vi fick sista ordet när Levinsson till slut lyckades sätta pucken i mål. Och så i går, samma sak fast på bortais och med Brandsegg/Nygård som matchvinnare.

Fast i mina ögon är alla, spelare och ledare, matchvinnare. Viket lag vi har, med betoning på lag!

Nu vänder kvartsfinalen hem till oss på landet igen. Jag har inga som helst problem med att vi kallas bönder och annat av bortasupportrar. Bonde är väl bland det finaste man kan vara i dessa tider när närodlat är rätt. Vi i Mora är ju dessutom kända för att vara en plantskola för talanger så jag är mer än gärna stolt bonde i dessa sammanhang! =)

Att orka, både mentalt och fysiskt, spela slutspelshockey i fem perioder och ta hem segrar är en prestation utöver det vanliga. Att hålla huvudet kallt när efterslängarna viner kräver mognad och det är just detta våra spelare visat prov på.

Jag är så stolt över mitt kära Mora IK och jag tror det är en känsla jag delar med alla supportrar.

Nu längtar jag till match 6:7, till ett kokande, fullsatt Smidjegrav där vi lyfter våra spelare och ger dem energi att ta hem det här inför hemmapubliken.

Vi ses i hallen!

Mikael Simons, t.f klubbdirektör Mora IK